Nej, jag har inte trillat av pinn,

Jag har bara flyttat in. Pratade med rörmokaren Gunnar igår, och han sa just precis att det är det här som händer så snart man flyttar in. Allt, och då menar jag allt avtar. Helt plötsligt sänks tempot, trots att det som i mitt fall faktiskt saknas duschar här på bygget/i hemmet...

Det är värmande då det kommer mail via bloggen som undrar vad som händer, eller om det hänt något eftersom jag inte skrivit på länge.

Jo, det händer fortfarande saker här, men det är ungefär i stil med att ett hyllplan målas, och en krok sätts upp, blandat med rödvin och samkväm med mina vänner som om de inte varit här och givit mig en hand helt försakats under det gångna året. För så är det att bygga hus i egen regi, och till stor del på egen hand.

Nu är det ju INTE så att jag byggt detta helt själv, tvärtom. Jag har haft fantastiska hantverkare, blandat med bra hantverkare, någon pytte mindre uppskattad hantverkarinsats har väl också passerat, men jag måste säga att jag hade förväntat mig att det skulle bli en mardröm att hantera dessa ökända hantverkare i projektet. Den mardrömmen har helt klart lyst med sin frånvaro.

Det som varit det allra jobbigaste nu så här i lugnare tider har främst varit mitt tålamod med det egna hantverkeriet. Jag har inte bara otroligt gott självförtroende rent generellt, utan min personlighet har även inslag av obotlig tidsoptimism... Jo, ni fattar.

En liten passus, samtidigt som jag sitter här och skriver så står en otroligt söt, och livs levande rådjursstek och äter framför ögonen på mig ute i trädgården. DET är livskvalitet för mig. Nej, inte att ha en potentiell stek här, men de är så otroligt söta och när mig på andra vis.

Tillbaka till ämnet... jag har fullt upp, men i annan takt, och med andra inslag, därför kommer jag så snart jag har en liten lucka försöka redovisa lite smått ditt och datt som har hänt under tiden jag inte bloggat.

Just nu har jag återupptagit mitt arbete som redaktör för Albins och min byggsite www.byggbättre.se samtidigt som jag söker fast, eller projektanställning som miljösamordnare eller strateg inom bygg- och fastighet. Jag är kanske inte ett guldämne för finsnickeri, men jag har i alla fall mina byggfysikaliska kunskaper, och har efter noggrann kartläggning av marknanden för miljöprofilerade material och teknik projekterat, samordnat, projektlett, platschefat och efter bästa förmåga försökt hantverka i mitt testhus som numer är miljöprofilerat på över 40 punkter. Hur många har det?

Nej, jag har inte för avsikt att vara dryg, men jag är otroligt stolt. Och mitt förhållningssätt är förändrat efter att stå här då mitt alldeles för många gånger förlöjligade projekt nu är en uppförd byggnad. Otroligt arbetsamt, kul och lärorikt. 

Det fick bli slutorden innan jag återkommer med en snabbspolning i bilder över de två senaste månaderna.

Massa småpyssel & Blocketfynd

Ala som byggt hus, eller renoverat ett för den delen, det kan nog vara ännu mer krävande skulle jag gissa. Vad jag egentligen skulle komma till var det här med att det hela tiden dyker upp göromål likt ett gubben i lådanupplägg. Förvisso är det naivt av mig att tro att det skulle vara på något annat vis.

Mina gamla stentunga pallar från Ikea börjar ge med sig efter 10 år och en lägenhetsrenovering, en husrenovering, en studiorenovering och nu ett husbygge. Jag köper helt enkelt nya. Och de väger en bråkdel av vad de ursprungliga. Först förfasar jag mig över det allmänna kvalitetsförfallet, för det vet vi ju allihop... det var bättre förr. Eller hur låg det till på den punkten? Den nya lätta -mindre massiva- är ljuvliga att flytta runt, jo som bekant flyttar man ju ofta runt en pall. 

Färg behöver de i alla fall. Från Auro, och vitt förstås. Eller... en av två blev faktiskt grå.

Blocketfynd ut, för det går åt båda hållen. Pappa har ju under sin tid som VD lärt sig att förhandla av en romsk affärsman som lite klischeartat heter Taikon. Och jag har lärt mig av min pappa. Jovisst, jag har faktiskt också via pappa sålt en stycke prima Volvo V70 med allt möjligt lull lull till denne Taikon, och han är en mycket skicklig bilköpare. Jaha, ni tycker jag glider från ämnet byggarbetsplats..? Denna underbara klädstång skiljer jag mig med sorg ifrån, men den får helt enkelt inte plats. Klaesson Koivisto Rune såldes på Blocket för 500 kr. Jag prutar nästan alltid då jag köper på Blocket, men jag sätter även jättelåga priser då jag säljer nåfot. Då jag bestämt mig för att skiljas från mina pryttlar, ja då ska de bort snabbt som attan. Och eftersom det bara är jag, pappa och några smarta invandrare som förstår sig på prutandets konst så får jag väll pruta indirekt åt folk genom att sätta superlåga utpriser.

Med detta sagt så uppmuntrar jag till lite mer prutande, det är faktiskt väldigt roligt att känna att man gjort en bra affär, och att kunna glädja någon annan med detsamma

Ok, ytterligare ett Blocketfynd. Oprutat dock då de jag köpte av verkar ha samma inställning/metod som jag. Ett gediget furubord som ska bli mitt allroundarbetsbord i ateljen. Först måste det skrubbas med diskmedel och scotchbrite innan det bemålas med... just det Auros miljöjustare snickerifärg i en grå nyans.

Måla måla måla måla bort min trötta min. Det blir ju så fint.

Väl i målartagen så blir det några vita Ivarhyllplan också

Alla som läst bloggen vid det här laget vet att jag biter mig fast vid traditionella könsroller och förhållningssätt, men jag gör det jag tycker passar. Jag har en gång hört att kvinnor struntar i att läsa monteringsinstruktionerna -med blandat resultat-. Jag sträcker mig inte så långt att jag gör några empiriska analyser över resultatet av detta generella monteringsförfarande. Jag vet bara att ibland får jag göra om, med det är jag det.

En väninna har dock uppmärksammat de här gubbarna, rätt lika vår kära Linus på Linjen. Hon bor också ensam i hus och har sett att Ikea föredrar att vi gör vissa moment TILLSAMMANS. Eller det var i alla fall hennes tolkning, och jag bifaller att det sannolikt är precis det de menar.

Ja, hur skulle ni tolka den här illustrationen?

Min väninna har också gjort mig varse att vi enligt tidigare uttalande hör till den skara kvinnor som inte följer instruktionerna då vi monterar själva. Ok, jag tillstår att jag ibland ser ut som den där ensamma gumman Linus, och dessutom har en pratbubbla med konstiga snurror och prickar i.

Jag fryser och tror att det vore bra med gardiner för dörrar och större glaspartier för att undvika onödigt energiläckage. Enligt Ikeas gubbar ska man inte göra detta ensam. Men det kan ni ju redan lista ut att jag är proppmätt nöjd över att jag omedvetet struntat i. Kan själv.

Jag fryser

Det är något som är fel, för jag har alldeles för kallt i huset. Arge muraren med fru har varit på plats och jag har ömsom blivit åthutad, satt på plats och sen fått överslätande bekräftelse. Det är inte lätt det här med att stå med mössan i hand utan att få något för det måste jag erkänna.

Peter och Tetyana som arge muraren med fru heter har varit här i nästan två dygn och eldat och mätt. Rörmokaren Gunnar har varit förbi och kopplat om enligt deras instruktioner för att ugnen ska ladda acktanken enligt deras beräkningar. Jag har för logg på varenda kilo ved jag eldat, och nu ska jag föra än mer detaljerad logg för att se om jag kan få ordning på laddningen av tanken.

Här följer ett av mina ganska vanliga steg för steg om ni skulle bli sugna på att chansa och ha en rysk massugn som er primära uppvärmningskälla. Det är inte bara att lägga in ved, tända på och sen blir det varmt. Här tar jag hål i väggen runt acktanken för att slippa öppna den tunga modulväggen varje gång jag ska justera flödet under eldningen.

Jo, det är just det jag måste göra. Hålla koll på temperaturökningen och sedan vrida på en flödesratt för att den ska ladda effektivare då vattenmanteln blir riktigt varm.

Sliter mig igenom fårullsisoleringen

Tejpar fina kanter

Och här har jag till och med fått till en isoleringsplugg så att det blir så smidigt som möjligt. Hade jag en aning om vad jag gav mig in på när jag valde detta uppvärmningssystem? Svar, nej. Men nu står jag här, och då ugnen kostade 140 tkr så är det bara att göra det bästa av det hela. Cykellampan för att jag ska kunna se vad flödesratten står på då jag justerar.

Mera fest

Lika bra att riktigt inviga för allt vad det bara går. Sara hemgästande från Florida är huvudkock, och jag vimsar mest runt och letar efter grejer i köket. Syster Elin packade upp, och nu är det bara att gilla läget beträffande smarta placeringar av diverse utrustning.

För kallt, för varmt, för kallt, eller var det för varmt. Jag har inte riktigt fått kläm på hur mycket och när det ska eldas för att fungera då man har en samling gäster. Kontentan var i alla fall att jag som värdinna frös och oroade mig för att gästerna gjorde detsamma.

Glömde helt bort att ta bilder under den supertrevliga -men kyliga- nyårsmiddagen. Här är den slut. Och jag hör till den där typen av värdinna  som njuter av att lämna stöket och ta det med nya krafter nästa dag.

Julafton

Jag får äran att vara årets julvärdinna. För första gången så dras jag med i den allmänna stressen, jag som brukar glida bredvid och inte hetsa upp mig. Något jag upphört göra sen jag lämnade stan och arbetet som fotograf. Hur de nu gick hand i hand, det kan jag inte riktigt komma på. Men i år är jag åter stressad i alla fall.

En tomtenissa hjälper till med paketutdelningen.

Lillebrorsan åkte på en docka, som tydligen bara var attraktiv då bara storesyster hade en.

Kastspön får ett helt annat mottagande. Farmor Lena i bakgrunden.

Mera invigning

För varje gång det händer något officiellt traditionsbundet i huset så är det som ytterligare en invigning. Det är så pass klart att man kan bla bla bla och så vidare och så vidare. Nu är det dags att göra julgodis, vilket egentligen handlar mest om att hacka, smälta och blanda. Och få något på bakplåtspapper innan barnen tappat uppmärksamheten. Härligt är det i alla fall.

Innan man ens försöker så måste man utfodras för att inte åka sockerbergochdalbana. David får smörgås.

Syster Elin och svåger Daniel i det riktiga köket.

Hedvig och Josef tycker det är mysigare att vara på väg upp, för det gör mamma Elin nervös. Har ju inget räcke, med betonggolv under. Knappast godkänd byggstandard.

Trappstegen har hämtats på Sjöstadens snickeri och väntar på montage. 

Kökshyllan

Så kom den efter ett ganska dramatiskt ihopsättande på plats. Jag fick trots hjälp av min syster inte ihop hyllan utan att den hade vissa konstruktionsmässiga likheter med ett torn i Pisa. Så det blev till att åka ner till snickeriet igen och Göran spände ihop den, för snitten var ju i 90° vinkel, så det borde inta vara det minsta problem att få ihop den.

Han fick i vanlig ordning till det, och jag är så himla nöjd. Nu ska mitt varjedagskafferi stå på hyllan. Mat är fint.

Lågenergiglas

Det är ju klart att man ska ha dem, och i 3-glasversionen dessutom. Mina glas kommer från Pilkington och har monterats i ramar tillverkade av WB-trä i Skellefteå. Prima oimpregnerat kärnvirke med U-värden mellan 0,7 och 0,8 W/m2/K. Men... konsekvensen blir enligt följande vissa dagar. Idag så hade jag kondens på sydväst, och nordväst glasen ända till klockan 14. Det är ju i ärlighetens namn.

Det hör inte till standarden, men man bör vara medveten om att utvändig kondens kommer att förekomma regelbundet vid riktigt bra/låga U-värden.

Måla måla måla måla bort min sura min

Kärleksaffären med Ivar verkar avancera i graderna. Det känns som om möjligheterna med dem är oändliga, och jag ser dem genom rosa glasögon. Jag har vänner som börjar oroa sig. Men jag bara målar fler och fler gavlar och hyllplan.

Smågrejer som måste fixas

Jag behöver som sagt mer plats i köket då jag inte har mitt skafferi klart ännu. Men jag vill ogärna göra hål i mina sköra lerväggar. Så det blir till att bygga hylla som kan placeras på köksbänken istället. En av de få nta inredningsmaterialen i huset, bänkskivor från Ikea som kapas till av Sjöstadens snickeri. Av Göran närmare bestämt.

Men innan de ska monteras ihop så vill jag betsa dem, tror det blir snyggast om det är gjort per del, än en hel hylla. Pigment från Kulturhantverkarna och olja från Auro. Men lite ont i huvudet får jag alltid då jag håller på med oljor innehållande lösningsmedel, naturliga i form av citrus-terpentin eller ej. 

Den här lilla kuben borde jag givetvis ha betsat på golvet den med. Men det tänkte jag uppenbarligen inte på.

Skälet till att den ser ut så här är att man ska kunna vrida tilluftsöppningen likt ett periskop om det känns dragigt. Jag vill helst ha den riktad ut mot rummet så att den nya fräscha luften inte bara tar snabbaste vägen in i ugnen vid eldning, utan luftomblandning. Sannolikt kommer den inte att vridas på särskilt ofta, men som det är nu så går det i alla fall.

Sovalkoven, med en öppen garderob utanför. Mina gamla Autopoles från tiden då jag hade fotostudio. Egentligen är jag ganska trött på dem, men nu finns de här. Och... de är funktionella. Bara att använda.