Jag är stolt

Om det inte märkts innan så uttrycker jag det igen, jag är stolt över mig själv idag. Jag skall hålla min första föreläsning som gästföreläsare på Uppsala universitet. Ett uppdrag jag ville ha, men nästan bangade för att jag har för vana att alltid säga nej till sånt som ligger utanför min comfortzon. Jag brukar säga nej först, och sen när jag hör mig själv säga det så vaknar jag till och kommer tilbaka och sen antar jag utmaningen.

Dagen innan frågar jag givetvis mig själv hur jag tänkte då jag sa ja. Var det verkligen nödvändigt?

Ja, det är nödvändigt. Idag skalll jag tala om platsens förutsättningar i två timmar för två klasser med blivande byggingenjörer. Och det gick jättebra :) Jag sa: -se ert val av plats som att ni ingår ett äktenskap, ett som ni kommer att värna obekvämt mycket mer om än den relation ni har till den ni sover ihop med. Har man väl byggt ett hus så stannar man många gånger ännu längre i ett ej fungerande äktenskap än att man lämnar huset i första taget. Så trygghetsberoende är vi, och den tryggheten är laddad med alla våra drömmar om hur livet skall se ut. Låter detta påstående orimligt? Ta en erfarenhetsvända och blicka antingen inåt eller utåt så ser ni detta tillräckligt ofta för att se att påståendet har verklighetsanknytning. Vi är inte sämre människor för det :)

Tillbaka till platsen (så här jobbar jag, lika mycket bygg- och boendefilosofi som hållbarhetstankar i relation till husen vi älskar så).... När ni valt plats, se på dess förutsättningar precis som ni väljer en partner. Det är varken möjligt eller respektfullt att ändra hur den är. Det är lika bra att ni ser på förutsättningarna som att det är just dessa ni har att jobba MED. Inte MOT. Respekterar ni inte förutsättningarna så kommer det helt enkelt inte bli en bra union.

En sorterande skola. Borde vara normalt överallt, men det är det inte. Inte ännu iallafall.

Pampig föreläsningssal. En ombyggd militärförläggning....

Business

Har vi egentligen något val?

Annat än att vårda vårt fantastiska klot?

Tänk om vi tog oss en titt på hur vacker naturen är då och då? Skapade en anknytning till att vi inte kan välja bort att vårda den, om inte bara för vår egen njutnings skull.

Allbäcks ekologiska linoljesåpa

Då vare dags. Detta känns både som de berömda surdegshanteringarna och ett prestigeprojekt.

För det skall bara gå att skrubba en ohemult smutsig båt med Allbäcks ekologiska linoljesåpa istället för ngt giftigt skit.

Före (på ena sidan)

Efter (på andra sidan)

Jo, detta är ett mirakelmedel. Man kan till och med vinna prestigekamper med den.

För att manifestera den inneboende eminensen i denna produkt... en till före.

Och en till efter Smile

Klar

Surdegar tar slut om man bakar dem. Jag gjorde något så ovanligt som tog tag i denna innan det blev surdeg, vilket annars är en specialkompetens jag har. Både sura och surdegar. Jobbar på båda då det är surt i alla lägen att sura och jäsa göromål.

Ekotvätt

Båten... det blev liksom aldrig jag och hon. Jag är en paddeltjej, och det får vi vara tacksam över så det inte kräver lika mycken fossilbränslespillan. Nu skall hon iallafall säljas, och innan dess skall hon tvättas. En person jag känner uppmanar mig att åka till Biltema och köpa något giftigt skit för att få ordning på henne. Men... nej, jag vill prova Allbäcks ekologiska linoljesåpa först.

Frosseri i duktighet

Nä, jorden snurrar inte runt mig, och mina hållbarhetsperspektiv vilka de än må vara. Men... det här är min blogg, och där skriver jag givetvis det jag önskar om mig själv och det som intresserar mig. Direkt eller indirekt anknutet till resurser och livskvalitén som mina reflektioner i relation till dessa må vara.

Återigen anser jag att bilden inte gör verkligheten rättvisa. Jag var både frustrerad och omdevetet lycklig då jag kånkade på dessa cirka 70 meter per stubbe. Det är nu jag vill att du som läsare skall föreställa dig mig i en blå halvtight kroppsstrumpa med en gulröd cape som det står S i en triangel på dräktens framsida. Jo, jag är hon.

Lite skamfylld vedsjuka... rensa dessa och de går att värma upp huset en timme eller så... Finns det något botemedel mot detta så är jag ambivalent beroende på dag. Jag skulle gärna slippa samla på allt som värmer. Men ser jag mig själv som gammal krum gumma framför mig så känne rjag mig ganska trygg. Hon går där och släpar på värme för att hon gillar känslan av friheten ett välfyllt vedförråd ger.

Åke och hans kaparkompanjon hör till det omtänksamma fällarslaget. De är nog fullt medvetna om att jag är drabbad av denna vedsjuka, och att jag ensam skall släpa ordning på samma ved... Fint kapad.

Jo, jag måste dokumentera min egen trägna duktighet. Och morden har jag tydligen lagt bakom mig samvetsmässigt. Nu är jag bara värmegirig.

De tar aldrig slut. Förrän man eldat upp dem... Men det är två vintrar fram.

Efterlängtat möte

Jag stretar på med min resa runt halva Sverige och dess miljonprogramsanknutna aktörer. Nu har stunden kommit för ett väldigt efterlängtat möte mer Mr Miljonprogrammet Erik Stenberg på KTH's arkitekturskola. 

Eleverna här ritar på borden, och jag fortsätter mitt autisktiskt nogranna unskapsinhämtande på papyrus av olika slag. Jag vill vara tydlig med att jag ser autism som något positivt, oavsett om jag skulle kunna gå att diagnostisera eller ej. Noggrann och ytterst detaljerad ÄR jag. Och det är mer givande än besvärande, även m det finns tillfällen...

Tänk att betong har fått en sån fantastiskt fin arkitektoniskt uppsving. 

Och hur fint det är med både avlövad och grönskande lövverk på en betongfasad. Jag njuter fullständigt så klart!!

Min första bredvid Teslaparkering. Porche släng dig i väggen Cool

Kunskap är Da Shit

Så här läser en odiagnostiserad autistisk person. Och då menar jag att hon läser ALL facklitteratur så här. Alla böcker måste köpas för att man inte kan kladda i lånade böcker. Fördelen är att det är så himla intressant att lära sig nya saker. Miljonprogrammet är vårens favorit. Har till och med reggat domänen Miljonprogrammet.se. Hade jag bara tiden och finansieringen så skulle jag såååå gärna vilja göra något krativt och konstruktivt med den. Nu får den bara finnas i min samling av domäner.

Livsnjuteri

Jag kan inte nog uttrycka hur mycket jag njuter av rådjursfamiljen som hälsar på dagligen.